sv

Goda exempel

Vården – en dold guldgruva som kan lyfta klinisk forskning

Ola Andersson, överläkare i neonatologi vid Skånes universitetssjukhus och forskare vid Lunds universitet.

Ola Andersson är överläkare i neonatologi vid Skånes universitetssjukhus och forskare vid Lunds universitet. Hans forskning om fördelarna med sen avnavling på nyfödda har fått ett globalt genomslag och förändrat riktlinjer och rutiner i förlossningsvården världen över. Nu arbetar han med att bygga upp en egen forskargrupp med doktorander som för forskningen vidare.

Det är tidig förmiddag när tåget rullar in på Halmstads tågstation. Ola Andersson som möter upp med bil har tagit några timmars ledighet för att berätta mer om sin forskning och sina drivkrafter. Några timmar senare ska han ta tåget vidare till Lund där han arbetar som överläkare inom verksamhetsområde Barnkirurgi och neonatalvård vid Skånes universitetssjukhus i Malmö.

– Jag bor sedan flera år i Halmstad och pendlar under mina forskningsveckor till Lund några gånger i veckan. Det fungerar bättre än förväntat, man kan få mycket uträttat på tåg, dessutom är det också skönt att kunna ta en paus från vardagens stress och måsten.

Halkade in på forskning

På ett fik med utsikt över Nissan berättar Ola Andersson att han egentligen inte hade tänkt ägna sig åt forskning, siktet var snarare inställt på att bli en duktig kliniker och arbeta i team nära patienterna. Men när han såg behoven och möjligheterna att förbättra förutsättningarna för nyfödda, valde han att kombinera läkaryrket med forskning.

– Jag levde tidigare tillsammans med en barnmorska. Hon och hennes kollegor var högst tveksamma till rutinen att klippa barns navelsträng direkt i samband med förlossning. Jag blev nyfiken på barnmorskornas diskussioner och ville veta mer. I samma veva tog jag även del av en studie i den vetenskapliga tidskriften Paedriatics där man i en randomiserad studie visade på fördelarna med att vänta med att klippa navelsträngen.

Vid den här tiden var det dock praxis vid majoriteten av Sveriges förlossningskliniker att klippa av navelsträningen tidigt, det vill säga 10–30 sekunder efter att barnet har fötts. De främsta skälen var att det ansågs kunna minska kvinnans blödningar och att den blodgasanalys som görs i samband med förlossning annars skulle vara av lägre kvalitet.

– Problemet med tidig avnavling är att barnet går miste om att få ett tillskott av det syre- och järnrika blodet från moderkakan, det kan uppgå till 30 procent av barnets blodvolym, eller cirka en deciliter för ett barn som väger cirka 3, 5 kilo. Det motsvarar cirka två liter blod hos en vuxen.

Vinster med sen avnavling

När Ola Andersson satte sig in den vetenskap som fanns och skrev ett referat i Läkartidningen möttes han av invändningar.

– Jag upplevde inte att man lyssnade och jag insåg att jag behövde en vetenskaplig förankring och bestämde mig för att börja forska. Jag skrev en projektplan för att göra en navelsträngsstudie. Min drivkraft var att leverera evidens för att vänta med att klippa navelsträngen.

Studien blev starten på ett omfattande forskningsprojekt som resulterade i en avhandling. År 2013 disputerade Ola Andersson vid Uppsala universitet på en avhandling med titeln ”Effects of Delayed versus Early Cord Clamping on Healty Term Infants”.

– I mitt avhandlingsarbete som omfattar 400 barn ville jag undersöka om tidpunkten för avklämning av navelsträngen påverkar barns hälsa under det första levnadsåret.

Kortfattat visade avhandlingen att barn som är sent avnavlade (efter tre minuter) får ett klart bättre järnförråd och mindre blod- och järnbrist vid fyra månaders ålder, utan några påvisbara negativa konsekvenser.

– Den första studien publicerades 2011 i British Journal of Medicine 2011, den visade att järnbristen minskade med 90 procent vid fyra månaders ålder.

Det har tidigare framförts argument mot att sent avnavlade barn har en förhöjd risk att drabbas av gulsot, andningspåverkan och blodstockning.

– Det stämmer alltså inte. Vi kunde däremot visa att det fanns flera fördelar med sen avnavling och att det är en säker metod. Barn som får behålla sin navelsträng under de första minuterna efter födelsen kan tillgodogöra sig det syre- och näringsrika blodet som finns kvar i moderkakan och dra fördel av de positiva effekterna.

Forskning som förändrat praxis

I dag bor Ola Andersson i Halmstad, men arbetar halvtid vid Skånes universitetssjukhus som neonatolog och halvtid som forskare vid Lunds universitet. Hans forskning har fått ett globalt genomslag och förändrat rutiner och riktlinjer i såväl Europa som i USA. Det är dock inte bara i västvärlden och i länder med hög levnadsstandard som kan dra nytta av forskningsresultaten, även länder med hög barnadödlighet skulle kunna förebygga tusentals dödsfall genom sen avnavling. Anemi (blodbrist) drabbar drygt 40 procent av alla barn under fem år i världen och påverkar såväl den mentala som fysiska prestationsförmågan. I cirka hälften av fallen beror blodbristen på järnbrist.

– När jag var klar med min avhandling valde jag att göra min postdoc på ett förlossningssjukhus i Kathmandu i Nepal. Där har cirka 70 procent av alla barn under ett år blodbrist. Jag ville se om det gick att förhindra järnbrist och om fler barn skulle överleva genom sen avnavling.

Sen avnavling, menar Ola Andersson, kan vara livsavgörande för barn som växer upp i låginkomstländer med bristande tillgång till näringsriktig mat. Resultaten i Nepal-studierna bekräftade tidigare studier; sen avnavling efter tre minuter minskade järnbristen med 42 procent vid åtta månaders ålder. Efter 12 månader hade den sent avnavlade gruppen en nio procent minskad förekomst av anemi (blodbrist), vilket är förknippat med förbättrad social utveckling och välmående.

– Senare avnavling är en enkel och kostnadsfri metod som ger mer järn i kroppen utan några visade biverkningar. Nu fortsätter vi att samla in resultat från studierna och hittills har cirka 2 500 barn med föräldrar varit med i vår forskning i Sverige och Nepal.

SAVE-studien

I ett nästa steg vill Ola Andersson studera om metoden med sen avnavling även kan användas när barn föds livlösa. I dag klipper man navelsträngen direkt innan barnet tas om hand för konstgjord andning och hjärt-lungräddning. I Nepal testades metoden i ett pilotprojekt med goda resultat. Nu går forskargruppen vidare i ett större forskningsprojekt. Till hösten startar SAVE-studien i Malmö (Sen Avnavling vid behov av Ventilation/Sustained cord clamping Awaiting Ventilation) som vill utvärdera vad som händer om man klipper navelsträngen direkt jämfört med om man väntar med avnavling i de fall barnet kräver återupplivning.

– Vi vill se hur det går för barnet om man låter bli att klippa navelsträngen och istället genomför återupplivning direkt bredvid mamman medan barnet fortfarande kan få stöd av syresättningen via moderkakan. För barnet innebär kopplingen till mamman via moderkakan att de är uppkopplade till en välfungerande lungmaskin.

Vården en guldgruva

Ola Anderssons forskning är sprungen ur den vardagsnära vården. Det finns många bra idéer bland vårdpersonalen som skulle kunna fångas upp på ett mycket bättre sätt än vad som görs i dag, menar han.

– De som träffar patienterna ser i regel problemen och behoven, men också utvecklingsmöjligheterna och lösningarna. Jag skulle gärna vilja se att fler som arbetar på golvet är med i olika forskarnätverk för att lyfta frågor som kanske annars inte ställs. Sjukhuskliniker och vårdcentraler är en dold guldgruva med stor potential att lyfta klinisk forskning, säger Ola Andersson.

Själv är han inne i en intensiv fas och arbetar med att bygga upp en egen forskargrupp med doktorander.

– Det är stimulerande att inspirera andra att känna samma engagemang för forskning som jag har gjort och gör. Det är fantastiskt att kunna påverka och förändra praxis som leder till att färre barn riskerar att födas med blod- och järnbrist.