sv

Goda exempel

Fler sjuksköterskor disputerar - avgörande för morgondagens vård och omsorg

Eva Hellström Lindberg

Runt om i landet görs satsningar för att disputerade sjuksköterskor ska kunna fortsätta forska och samtidigt behålla en fot kvar i den patientnära verksamheten. För Susanna Ågren, disputerad specialistsjuksköterska inom intensivvård, innebär tjänsten som universitetssjuksköterska i Linköping att hon kan stärka omvårdnadsforskningen och fungera som en bro mellan kliniken och akademin.

Sedan augusti 2017 har Susanna Ågren en så kallad ”klinisk forskarbefattning” (motsvarar universitetssjuksköterska). Tjänsten innebär att hon (under tre år och med möjlighet till ytterligare tre års förlängning) ges tid till forskning och undervisning, parallellt med arbetet som sjuksköterska på THIVA (thoraxintensiven) på Universitetssjukhuset i Linköping.

– Det ger mig möjligheter att påverka och stärka omvårdnadsforskningen på kliniken som i sin tur kan förbättra vårdkvaliteten och omhändertagandet av patienter och deras närstående. Det känns både viktigt och meningsfullt, säger Susanna Ågren.

Familjestöd vid hjärtsvikt

Det har gått drygt 30 år sedan hon utbildade sig till sjuksköterska i Kristianstad. Efter några års tjänstgöring på medicinavdelningar blev Susanna intresserad av akutsjukvård och sökte sig till en intensivvårdsutbildning i Linköping.

– Det var tufft till en början och mycket att lära sig, men också väldigt spännande. Efter en tid blev jag erbjuden en tjänst på THIVA där jag nu har arbetat i många år.

Det kom att dröja till 1982 innan sjuksköterskeutbildningen i Sverige blev en högskoleutbildning med akademisk grundexamen (kandidat). Susanna kompletterade sin sjuksköterskeutbildning och när hon var tillbaka på kliniken igen blev hon nyfiken på forskning.

– Jag var särskilt intresserad av familjestöd. Som intensivvårdssjuksköterska träffar jag ofta anhöriga till svårt sjuka patienter som vårdats för hjärtsjukdom. Jag såg ett behov av stöd hos de närstående och jag ville förstå familjens situation i samband med hjärtsjukdom och intensivvård.

Susanna blev inskriven som doktorand i omvårdnad 2005 och disputerade 2010 vid Linköpings universitet.

Avhandlingen handlade om patienter med hjärtsvikt (kronisk eller som en följd av hjärtoperation) samt partners behov av psykosocialt stöd efter tiden på sjukhus. Med allt kortare vårdtider ställs högre krav på att närstående ska ta mer ansvar för eftervården. För många innebär det en påfrestning som riskerar att påverka såväl den mentala hälsan som det sociala livet.

– Det tydligaste problemet var en social isolering med begränsad tid och ork att träffa andra människor. I intervjuer framgick att partners behöver bekräftelse, trygghet och möjlighet till återhämtning för att bygga upp en inre styrka. När vi gjorde en intervention med utbildning och psykosocialt stöd till patient och partner förbättrades patientens kontroll över livssituationen.

Fler sjuksköterskor disputerar

Efter avhandlingen fick Susanna en kombinationstjänst som lektor på Thorax-Kärlkliniken i Linköping. Hälften av arbetstiden arbetar hon på universitetet med undervisning och på den andra hälften arbetar hon kliniskt samt med vårdutveckling.

– Under en tid var jag kursansvarig för specialistutbildningen i intensivvård. Nu har jag lämnat över det ansvaret till en kollega och är istället examinator i omvårdnadsvetenskap i samma utbildning.

I augusti 2017 dök möjligheten upp att ansöka om tjänsten som universitetssjuksköterska (som i Linköping kallas för klinisk forskarbefattning). I dag arbetar Susanna 20 procent kliniskt och resten av arbetstiden ägnar hon åt forskning, vårdutveckling och undervisning.

– Jag har fått mer tid över till forskning och har även blivit antagen som docent, vilket känns väldigt roligt.

Ordet docent kommer från latinet och betyder att undervisa, utbilda. För att få en docentur krävs att man har uppnått en vetenskaplig och pedagogisk skicklighet inom sitt ämne, och att man som docent är till nytta för forskning och utbildning.

Hur många disputerade sjuksköterskor som egentligen finns i Sverige är oklart. Svensk sjuksköterskeförening har i många år försökt att kartlägga antalet och uppskattar att det finns cirka 1 200 avhandlingar framlagda av sjuksköterskor.

Fler och fler sjuksköterskor väljer att disputera, men under många år har det varit svårt att kombinera forskning med att utveckla den kliniska verksamheten efter disputationen. På flera orter i Sverige inför man nu olika modeller för karriär- och kompetensutveckling för att få sjuksköterskor att vilja stanna kvar och utvecklas som kliniker och forskare, men också för att ta tillvara den kunskap och kompetens som akademiska sjuksköterskor kan tillföra den vardagliga vården.

– Det är viktigt att vi har disputerade sjuksköterskor ute på våra kliniker som kan inspirera och fånga upp kollegornas idéer och systematiskt driva utvecklingsprojekt, både genom forskning men också genom olika förbättringsarbeten.

– Som disputerad sjuksköterska ökar även chanserna att få forskningsmedel till projekt som kan stärka omvårdnadens betydelse i vårdkedjan, för patienterna och närstående.

Betydelsen av ”klinisk blick”

Susanna driver i dag olika forskningsprojekt och är handledare till en doktorand och har ytterligare två planerade doktorander. Ett av projekten handlar om att identifiera och utveckla evidensbaserade åtgärder för att tidigt upptäcka infektion hos kritiskt sjuka patienter inom intensivvården.

– Kortfattat går det ut på att undersöka hur sjuksköterskor tänker och agerar för att upptäcka infektioner. Den här kliniska blicken som många har är viktig. Vi vill försöka förstå vad den består av och hur viktigt det är att man verkligen ser patienten och inte bara fokuserar på den medicinska apparaturen.

Ett annat projekt handlar om att utveckla och utvärdera en modell för hälsofrämjande familjesamtal, en slags samtalsmetodik som syftar till att fånga patientens och familjens upplevelser, och att stärka deras funktion och välbefinnande.

– Projektet går ut på att utvärdera och mäta om de här samtalen kan påverka och förbättra funktionen och på vilket sätt.

Ett tredje projekt handlar om att beskriva betydelsen av närståendes delaktighet i samband med thoraxkirurgi.

– Vi vill titta närmare på familjens påverkan på den postoperativa återhämtningen utifrån ett familjecentrerat omvårdnadsperspektiv. Vad krävs för att involvera familjen och skapa en större delaktighet?

Susanna arbetar även i ett större tvärprofessionellt projekt som syftar till att utvärdera en interaktiv hemsida för anhörigvårdare till personer med hjärtsvikt med målsättningen att ge stöd för att den äldre personen med hjärtsvikt ska kunna bo kvar hemma längre med stöd av sin familj.

Ett annat projekt som är under planering handlar om att erbjuda efterlevande vid hjärtstopp nätbaserad kognitiv beteendeterapi.

Susanna är även medlem i nationella, nordiska och internationella nätverk inom forskning inom intensivvård, familjecentrerad vård och hjärtsjukvård.

– Jag är bland annat medlem i ett nationellt nätverk för intensivvårdssjuksköterskor. Vi utbyter kunskap och erfarenheter och kan också etablera forskningssamarbeten som kan inkludera flera olika kliniker i landet. Nätverket riktar sig även till doktorander som får möjligheter att få feedback och presentera sin forskning för en bredare publik inom intensivvård.

Trots att det finns många utmaningar i dagens vårdverklighet med brist på specialistsjuksköterskor och svårigheter att rekrytera och få sjuksköterskor att vilja stanna kvar på sin arbetsplats, är Susanna tillfreds med sin situation och sitt yrkesval. Att kunna arbeta kliniskt och kombinera med forskning, undervisning, handledning och vårdutveckling är både tillfredsställande och meningsfullt, menar hon.

– Efter så många år som sjuksköterska uppskattar jag möjligheten att kunna göra olika saker. En stark drivkraft är också att få medarbetare intresserad av forskning och undervisning och att vi tillsammans kan utveckla och förbättra vården för våra patienter och närstående.