Ordförklaringar:

Det svenska sjukvårdssystemet

Lästid 7 min

Video

Checklista

Särskilda regler

Goda exempel

Lästid

Video

Checklista

Särskilda regler

Goda exempel

Lästid

Video

Checklista

Särskilda regler

Goda exempel

I Sverige delas ansvaret för hälso- och sjukvård mellan regering, landsting/regioner och kommuner. Målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen.

I enlighet med hälso- och sjukvårdslagen ska vården ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården och hälso- och sjukvården ska arbeta för att förebygga ohälsa.

Tre administrativa nivåer

Det svenska sjukvårdssystemet är indelat i tre administrativa nivåer som alla styrs av demokratiskt valda politiker:

  • staten
  • landsting och regioner
  • kommuner

Staten

Statens roll är att etablera principer och riktlinjer och fastställa den övergripande politiska agendan för svensk hälso- och sjukvård. Detta sker genom lagar och förordningar eller genom överenskommelser med Sveriges kommuner och landsting, SKL. Aktuella överenskommelser gäller till exempel inom områden som kortare väntetider i cancervården, förlossningsvård och kvinnors hälsa, läkemedelsförmåner och stöd till nationella kvalitetsregister.

Socialdepartementet ansvarar för att uppfylla riksdagens och regeringens mål inom hälso- och sjukvårdspolitiken. Dessutom ansvarar socialdepartementet för beredning av den del av statens budget som rör bland annat folkhälsa och sjukvård. Under socialdepartementet finns ett antal myndigheter som fungerar som stöd för departementets verksamhet, däribland Folkhälsomyndigheten, E-hälsomyndigheten, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, Inspektionen för vård och omsorg, Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, Läkemedelsverket, Socialstyrelsen och Statens beredning för medicinsk utvärdering.

SKLlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster
Överenskommelser mellan SKL och regeringenlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster
Socialdepartementetlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster
Socialstyrelsenlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Landsting och regioner

Landstingens och regionernas ansvar är att organisera hälso- och sjukvården så att alla medborgare har tillgång till god vård. Sverige består av 20 landsting varav 13 har ett utökat ansvar för regional utveckling och därmed rätt att kalla sig regioner. Gotland är en kommun med landstingsuppgifter och regionalt utvecklingsansvar, och kallas därför också för region.

Landstingen och regionerna styrs av politiker som länets invånare väljer. Landstings- eller regionfullmäktige är det högsta beslutande organet på regional nivå. Fullmäktige representerar befolkningen och tar beslut i landstingens och regionernas viktigaste frågor samt utser en landstings- eller regionstyrelse. Landstings- eller regionstyrelsen leder och samordnar allt arbete inom landstinget eller regionen, och ansvarar för landstingets eller regionens ekonomi.

Det kommunala självstyret är en princip som är inskriven i regeringsformen och som innebär att landsting och regioner kan anpassa sin verksamhet till de regionala förutsättningarna. Samtidigt måste landstingen och regionerna följa de ramar som riksdag och regering bestämt. Förutom speciallagar som hälso- och sjukvårdslagen styrs landstingens och regionernas verksamhet av kommunallagen (1991:900).

Landstingen och regionena har eget ansvar för den interna kontrollen av sin verksamhet. Inspektionen för vård och omsorg, IVO, ansvarar sedan 2013 för tillsyn inom hälso- och sjukvården. IVO:s tillsyn gäller både verksamheter och hälso- och sjukvårdspersonal.

SKL:s lista över landsting och regionerlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster
Kommunallagenlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster
Inspektionen för vård och omsorg (IVO)länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Kommunerna

Kommunerna ansvarar för vård av äldre, vård för personer med fysiska och psykiska funktionsnedsättningar, stöd och service till personer som är färdigbehandlade och utskrivna från sjukhusvård samt för skolhälsovården. Det finns 290 svenska kommuner.

Precis som regioner och landsting styrs kommunerna av politiker som valts av medborgarna. Kommunfullmäktige är kommunens högsta beslutande organ. Fullmäktige tar beslut om kommunens inriktning, verksamhet och ekonomi, och utser kommunstyrelsen. Kommunstyrelsen leder och samordnar kommunens arbete och ansvarar för ekonomin.

Kommunernas verksamhet styrs av kommunallagen och kommunerna har, på samma sätt som landsting och regioner, kommunalt självstyre. 

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) är en politiskt styrd organisation som representerar Sveriges alla kommuner, landsting och regioner. Föreningen är Sveriges största arbetsgivarorganisation.

SKL:s uppgifter är bland annat att:

  • stödja och bidra till att utveckla kommunernas, landstingens och regionernas verksamhet
  • fungera som nätverk för kunskapsutbyte och samordning
  • göra regionala jämförelser av kvalitet och effektivitet
  • intressebevaka och belysa förändringar i omvärlden

Vårdkedjan

Primärvård

Basen i den svenska hälso- och sjukvården är primärvården. Enligt hälso- och sjukvårdslagen definieras primärvård som hälso- och sjukvårdsverksamhet där öppen vård ges utan avgränsning när det gäller sjukdomar, ålder eller patientgrupper. Primärvården svarar för behovet av sådan grundläggande medicinsk behandling, omvårdnad, förebyggande arbete och rehabilitering som inte kräver sjukhusens medicinska och tekniska resurser eller annan särskild kompetens.

Primärvården består av över 1000 vårdcentraler, distriktssköterskemottagningar och andra husläkar- och familjeläkarmottagningar. Enligt hälso- och sjukvårdslagen är landsting och regioner skyldiga att införa vårdvalssystem som ger medborgarna rätt att välja mellan olika vårdgivare i primärvården. Alla vårdgivare som uppfyller de av landstinget beslutade kraven i vårdvalssystemen har rätt att etablera sig i primärvården med offentlig ersättning.

På vårdcentraler arbetar läkare utbildade i allmän medicin tillsammans med sjuksköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter och kuratorer. Om en patient inte kan få rätt behandling eller diagnos på vårdcentralen skrivs en remiss till lämplig specialistmottagning.

Lagen om valfrihetssystemlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Länssjukvård

Nästa steg i vårdkedjan är länssjukvården. I Sverige finns drygt tjugo länssjukhus och ett fyrtiotal länsdelssjukhus. På länssjukhusen finns kompetens och medicinsk utrustning som täcker de flesta sjukdomsområden. Länsdelssjukhus är mindre och har inte alltid alla typer av specialistmottagningar. En stor del av sjukhusens verksamhet är sluten vård, vilket innebär att patienterna läggs in på en avdelning i ett eller flera dygn. I många fall erbjuder sjukhusen även öppenvård.

Regionsjukvård

Regionsjukvård bedrivs vid Sveriges sju universitetssjukhus. Där behandlas alla sällsynta och komplicerade sjukdomar och skador. Universitetssjukhusen har ett nära samarbete med de medicinska universiteten och högskolorna kring utbildning och forskning. Sverige är indelat i sex sjukvårdsregioner, och inom varje sjukvårdsregion finns minst ett universitetssjukhus. De landsting och regioner som inte har egna universitetssjukhus har avtal med närliggande regioner eller landsting som kan ta emot patienter till den högspecialiserade vården.

Rikssjukvård

Rikssjukvård definieras i hälso- och sjukvårdslagen som hälso- och sjukvård som bedrivs av ett landsting och som samordnas med landet som upptagningsområde. Det innebär att viss högspecialiserad vård centraliseras till ett eller två sjukhus för att uppnå högre kvalitet och bättre utnyttjande av resurser. Det är Socialstyrelsen som utreder och fattar beslut om vilken vård som ska bedrivas som rikssjukvård och vilket landsting som ska bedriva verksamheten.

Socialstyrelsen – rikssjukvårdlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Intäkter och kostnader

Svensk hälso- och sjukvård finansieras till största delen via landstings- och kommunalskatten, och både landsting, regioner och kommuner får dessutom bidrag från staten. Vissa av statsbidragen är allmänna, andra får bara användas inom områden som staten särskilt pekat ut.

Landstingens intäkter var 2015 315 miljarder kronor, varav drygt 70% kom från landstingsskatten. Statsbidragen fördelade på generella statsbidrag, bidrag för läkemedelsförmånen samt specialdestinerade statsbidrag, utgjorde 2015 knappt 21% av intäkterna. En liten del av landstingens och regionernas intäkter, runt 3,5%, utgjordes av patientavgifter.

Under 2015 producerades tjänster till ett värde av drygt 350 miljarder kronor inom svensk hälso-och sjukvård. Landstingen som är den störste utföraren inom området producerade tjänster till ett värde av 273 miljarder kronor. Specialiserad somatisk vård kostade landstingen runt 140 miljarder kronor och primärvården drygt 45 miljarder.

Efter landstingen är det privatägda företag som är de största utförarna inom hälso- och sjukvårdsområdet. De producerade 2014 tjänster till ett värde av drygt 63 miljarder. Privata utförare förekommer framförallt inom den öppna vården. De flesta privata vårdgivare har avtal med landstingen som gör att de får samma ersättningar som offentliga vårdgivare och att patienterna betalar samma avgift oavsett om vårdgivaren är privat eller offentlig.

SKL – sektorn i siffrorlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Högkostnadsskydd

Det finns ett högsta belopp för hur mycket man behöver betala för hälso- och sjukvård i svenska landsting. Högkostnadsskyddet innebär att en patient under en period av tolv månader betalar högst 1100 kronor för besök i öppenvården. Ett landsting eller en region kan besluta om ett lägre högkostnadsbelopp än 1100 kronor. När man betalat upp till den nivå som landstinget eller regionen beslutat får man ett frikort som gäller under resten av tolvmånadersperioden, och man betalar då inget för sina besök. Högkostnadsskyddet gäller oftast inte för:

  • avgifter som man betalar per dag när man är inlagd på sjukhus
  • vaccinationer
  • intyg och hälsoundersökningar
  • förebyggande åtgärder
  • uteblivna besök
  • kostnader för journalkopior
  • expeditionsavgifter

I de flesta landsting är öppen hälso- och sjukvård avgiftsfri för barn och ungdomar under 20 år. Patienter som är äldre än 85 år betalar inte heller någon avgift i öppenvården.

Även för receptbelagda läkemedel finns ett högkostnadsskydd. Läkemedel som ingår i högkostnadsskyddet är subventionerade med statliga medel, vilket betyder att staten betalar en del av kostnaden. Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket är den myndighet som bestämmer vilka läkemedel som ska omfattas av högkostnadsskyddet. Man utgår då från lagen om läkemedelsförmåner. Högkostnadsskyddet för läkemedel innebär att man under en period av tolv månaders betalar högst 2200 kronor. Läkemedel som ingår i läkemedelsförmånerna är kostnadsfria för barn under 18 år.

1177 – regler för högkostnadsskyddlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster
TLV – högkostnadsskydd för läkemedellänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster
TLV – läkemedelssubventioneringlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster
Lagen om läkemedelsförmåner länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Välj regional nod för mer information och stöd

Karolinska Trial Alliance

Karolinska
Trial Alliance

Välj regional nod för mer information och stöd

Karolinska Trial Alliance

Karoliska
Trial Alliance


Samverkan mellan myndigheter

SBU har ett särskilt ansvar för medicinsk utvärdering, det vill säga att granska de metoder som används i vården för att bedöma medicinsk effekt.

Läkemedelsverket lämnar uppgifter om läkemedels effekt och säkerhet, till exempel i form av behandlingsrekommendationer.

Socialstyrelsen tar fram riktlinjer och rekommendationer.

Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket gör analyser av läkemedels kostnadseffektivitet, det vill säga väger nyttan mot kostnaden.

Lagar och regler som styr den svenska sjukvården

Hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) innehåller bestämmelser om hur Sveriges hälso- och sjukvårdsverksamhet ska organiseras och bedrivas, och gäller för samtliga vårdgivare samt landsting och kommuner som huvudmän.

I Hälso- och sjukvårdsförordningen (2017:80) finns kompletterande bestämmelser till hälso- och sjukvårdslagen.

Syftet med patientsäkerhetslagen (2010:659) är att främja hög patientsäkerhet och minska vårdskador.

Patientlagens (2014:821) syfte är att stärka och tydliggöra patientens ställning, integritet, självbestämmande och delaktighet.

Kontakt

Enheten för kliniska studier

Östra Hamngatan 26

411 09 Göteborg

 

Telefon (växel): 031-757 41 75

E-post: kliniskastudier@vr.se

Kliniska Studier Sverige är ett samarbete mellan Vetenskapsrådet och Sveriges sjukvårdsregioner.